Hanna

Jag åker till Paris

för att hitta tillbaka till min logik

och dämpa min instabilitet

Jag tror att jag måste

nå botten av självdisciplin

innan jag kan hitta

upp dit igen,

till ljuset och ambitionerna

Just nu är det för mycket här

för att jag ska klara av annat

än att dricka rödvin tills

den vattnar marken igen

och ta mig igenom

skoldagar med cola

Men det ordnar sig,

för jag ska till Paris

och förmodligen göra just allt det där

Jag har inte lämnat plats åt alltför många nej

i mitt bagage och pepparspray

får inte plats i handväskan

Moraler och pekpinnar

får stanna hemma

för trots allt vill jag ju bara få skratta

ont-i-magen-mycket helst

Så nu vet ni det, förresten

såg jag en gammal bekant på bussen

Foundation och frisörskola,

rosa halsduk och slingat hår

Jag höjde volymen

på Broder Daniel i mina öron

och målade mina läppar

Målade dem röda

som en

demonstrationsfana;

Aldrig som oss,

aldrig som dem;

aldrig likadana

Kärlek är allt man kan ta för givet, och allt man tror att man är rädd för.

Kärlek är Simon Norrsveden, sommarbalkonger, höstnätter; vänner, poesiflickor och sugmärken.

Kärlek är dåliga nattklubbar och för korta kjolar, utsmetat läppstift och skrattande rödvinständer, billiga cigaretter och hala gatstenar.

Kärlek är en varm, tom säng och Stockholm 2011, kärlek är kaffekokare klockan elva en lördagsmorgon. Kärlek är second hand-butiker med vänner och fika med storasyster.

Kärlek är konstiga middagstider, mammas skratt och pappas konstiga kommentarer. Kärlek är min systerdotter när hon dansar till Elvis och äter salta pinnar.

Kärlek är att skratta till man inte orkar mer och kärlek är någon annans hand när du bara känner för att gråta. Kärlek är att le med mat i mungiporna och dricka vatten som smakar järn ute på landet.

Kärlek är att cykla runt i Stockholm en försommarnatt, kärlek är att vakna lite för sent. Kärlek är att äta vindruvor med solglasögon på och att få köpa trefemmor på Ica.

Kärlek är att känna på vattnet med tårna, kärlek är att ha på sig kalsonger. Kärlek är att ha sjal i håret och kärlek är rött läppstift på en tråkig dag.

Kärlek är att inte tvätta håret på festival, kärlek är att gå i lera och dricka öl i skogen. Kärlek är att äta linssoppa och extrabröd för fem kronor styck.

Kärlek är min mormors hand på min hand och vinden i björkarna vid mitt sommarhus. Kärlek är vattenpipan på klipporna i skärgården en sommarkväll och blomsterkransar mitt i vintern.

Kärlek är rangliga ackord på gitarren, altstämman i kören och orden som vinglar omkring i dokumenten på datorn och virvlar runt; bildar meningar, dikter.

Kärlek är min hund som nosar i min nacke när jag ska resa mig från sängen, kärlek är när lärare är sjuka och kärlek är att kramas. Och pussas.

Kärlek är det där smset halv tre på morgonen och den där blicken man får ibland. Kärlek är att sakna och kärlek är att längta.

Kärlek är det mesta man vill att det ska vara. Kärlek är allt möjligt, om man inte är för försiktig.

Jag kan inte andas, herregud

jag kan verkligen inte det

alls!

Jag tar ett andetag men mina lungor exploderar

liksom i takt till varje hjärtslag

känns det som

Jag lovar att väggarna krymper

jag är helt säker

för de skrattar åt mig och

jag svettas

och mina fingrar letar efter

sprickor i golvet och hål

där man kan hitta verklighet eller

sanning eller något annat jävligt

påhittat

Jag tror att det hänger någonting i taket

det är säkert spindlar eller äckliga

fladdermöss eller bara skuggor

men de är våldtäktsmän iallafall

och jag kan verkligen inte andas

alls!

Jag tänkte stampa med fötterna för att

inte tänka på allt annat men det blev

hemsk åttataktig ångest i otakt och

ett golv som bara försvann underifrån mig

Mitt hjärta dunkar snabbare än jag kan

klappa mina händer fast just nu

kan jag inte ens känna dem

händerna alltså

alls!

"Hej"

Dörren öppnades och

med henne kom plötsligt

mina andetag tillbaka

"Varför sitter du på dina händer sådär?"

Jag vet inte, för att det hängde fladdermöss

och våldtäktsmän i taket förut

men nu har de krypit ned i

golvsprickorna som inte fanns nyss

Jag känner mig som ett bi som blivit

upplyft ur ett saftglas

där döden fanns eller

något liknande i alla fall

kanske hans vän

för nu skriker inte mitt hjärta

alls!

Jag vet inte hur man talar om lugn och

jag kan inte uttrycka vackra känslor men

här är de tror jag

Där är de tror jag

i dörröppningen

hon