Hanna -

Det är väl stoltheten som lämnar dig först inne i dimman
så du målar mina tånaglar röda och kysser den adjö

För så fort du lämnat den bakom dig kan livet bli allt möjligt annat än vanligt

och kanske till och med allt möjligt annat än bra

Det kan bli virvel på riktigt och taxiresor med trefemmor och fascination

Kan bli tårar på kinder och för få nej och för många jajaja och kramar i kök och tabletter på

för många tungor som knyter sig och pratar i mun på varandra för att de hoppas

att den som skrattar högst och pratar mest kommer vinna ikväll

Utan konsekvenser är det fötter som bestämmer takten och det går och går och går utav bara fan då

"Din poesi är säkert bedrövlig", sade han

Och "ja, det kan väl tänkas" sade du

"men inte tillräckligt för du någonsin ska säga nej"

Och du övar bara med trevande steg på att inte göra just det

Det börjar nog med tånaglar och slutar kanske med att du

vågar släppa ut någonting någon gång

trots att du är inte är där än

Att du fått ditt hjärta krossat två gånger är en svår sak för mig att komma ihåg

När hösten är här och löven är gula

Eller äh okej det är ju fint

Men när nätterna är så kalla att dina armar

skulle behövas för att rädda

mina ben från alla frostskador som biter

Det är svårt att inte vara egoistisk

Särskilt för mig

För det är inte ofta man stöter på någon som är

helt jävla störd på ett helt annat sätt än en själv

Och det är ju helt jävla fascinerande

att man inte förstår varandra och inte är samma skrot eller korn

Tredje gången gillt?

And got married in the bathroom
Honeymoon on the dancefloor
And got divorced by the end of the night