- Solen har fläckar och jag har svarta hål
Jag minns han som alltid sörjde och hur han grät över det och över mig på bussen
tills jag lade huvudet i hans knä och vi sjöng
You are the fugitive but you don't know what you're running away from
och inga kilometrar i timmen på motorvägen kunde lugna honom bättre än jag
Jag minns han som alltid var ledsen över att jag skämdes och alltid ville prata om just det
medan jag inte ville prata om någonting annat än tv-program fast jag aldrig tittade på någonting utan honom
Och vi brukade skratta mycket tillsammans men i hans skratt fanns alltid en bitter illvilja i undertonen
eftersom han var för god för mig egentligen och det visste ju allihopa
Jag minns han som alltid drömde om Argentina med alla bananbåtar och allt vin och trots att vi knappt kunde peka ut det på kartan så sa vi att vi kanske kunde åka tillsammans för jag kanske kunde följa med från en strand till en annan och från en horisont till nästa och allt det sade vi på telefon i trappuppgången
tills jag sprang ifrån honom och sen ångrade mig och sen gjorde det igen
Jag minns han som alltid visade framfötterna och alltid vägrade viska för någon annans skull än själva tjusningens och hur det fascinerade mig
Och vi brydde oss ovanligt mycket om varandra han och jag
tills jag ljög för honom och låste in mig på toaletten
Det finns ganska mycket jag minns och jag minns som fan men jag undrar också
Jag undrar när jag tänker börja göra rätt för mig och sluta kväva allt som försöker växa med en blick som säger nej och ben som nästan går av hellre än tar sats och ett steg fram
Jag undrar när jag tänker börja göra rätt för mig och sluta kväva allt som försöker växa med en blick som säger nej och ben som nästan går av hellre än tar sats och ett steg fram
- Mod som inte finns och allt man annars skulle göra
Jag vet, jag vet, jag vet hur det låter
och ni vet lika väl som jag att jag skäms
Jag vet att det finns så många saker att oroa sig för
det som oroar mig mest är att jag inte bryr mig
Nonchalansen bygger sandslott i mitt huvud och
det enda jag mest lägger tankekraft på är
den där gången när du drog upp din tröja
Och nu kan jag inte ens skriva poesi längre
fast i mitt huvud är en hel jävla stad
Jag har väl mycket att tänka på egentligen
men mitt enda huvudbry är att du hade en skjorta som jacka
Och det var för kallt och jag kände på tyget
"Ja det är alldeles för tunt" sa jag
fast jag bara ville känna på
hur varm du lyckades hålla dig därunder
- Lördag och bevisbörda
Jag ger upp nu
på det där ni vet
struntar i det och snubblar vidare istället
Ni kanske undrar varför
För att det finns för många vackra kvinnor med för vanliga passioner
och det finns för mycket honom med undangömt
mindervärdeskomplex som jag
aldrig kommer orka acceptera för att
jag är trött på hur han hanterar att inte känna sig likadan
Och han vet ju att vara likadan är det sista jag brukar göra
För jag kommer ju inte skratta och slänga håret bakåt lite diskret och
jag kommer inte stå bland alla andra och dansa och le
Stampa takten med högra foten medan högra handen kramar ett
extremt jävla overcharged ölglas för att nästa dag
lägga upp en bild där jag är snygg och fräsch och skriva
"lite sliten efter fredagskvällen" hashtag fucking TIHI
Jag orkar inte tänka på det och honom och därför tror jag att jag ger upp nu
Jag gillar inte känslan han ger mig av att jag borde vara mer som alla andra
för individualism är en fucking jävla dygd men det har väl inte han fattat än
