Hanna

Kärlek är allt man kan ta för givet, och allt man tror att man är rädd för.

Kärlek är Simon Norrsveden, sommarbalkonger, höstnätter; vänner, poesiflickor och sugmärken.

Kärlek är dåliga nattklubbar och för korta kjolar, utsmetat läppstift och skrattande rödvinständer, billiga cigaretter och hala gatstenar.

Kärlek är en varm, tom säng och Stockholm 2011, kärlek är kaffekokare klockan elva en lördagsmorgon. Kärlek är second hand-butiker med vänner och fika med storasyster.

Kärlek är konstiga middagstider, mammas skratt och pappas konstiga kommentarer. Kärlek är min systerdotter när hon dansar till Elvis och äter salta pinnar.

Kärlek är att skratta till man inte orkar mer och kärlek är någon annans hand när du bara känner för att gråta. Kärlek är att le med mat i mungiporna och dricka vatten som smakar järn ute på landet.

Kärlek är att cykla runt i Stockholm en försommarnatt, kärlek är att vakna lite för sent. Kärlek är att äta vindruvor med solglasögon på och att få köpa trefemmor på Ica.

Kärlek är att känna på vattnet med tårna, kärlek är att ha på sig kalsonger. Kärlek är att ha sjal i håret och kärlek är rött läppstift på en tråkig dag.

Kärlek är att inte tvätta håret på festival, kärlek är att gå i lera och dricka öl i skogen. Kärlek är att äta linssoppa och extrabröd för fem kronor styck.

Kärlek är min mormors hand på min hand och vinden i björkarna vid mitt sommarhus. Kärlek är vattenpipan på klipporna i skärgården en sommarkväll och blomsterkransar mitt i vintern.

Kärlek är rangliga ackord på gitarren, altstämman i kören och orden som vinglar omkring i dokumenten på datorn och virvlar runt; bildar meningar, dikter.

Kärlek är min hund som nosar i min nacke när jag ska resa mig från sängen, kärlek är när lärare är sjuka och kärlek är att kramas. Och pussas.

Kärlek är det där smset halv tre på morgonen och den där blicken man får ibland. Kärlek är att sakna och kärlek är att längta.

Kärlek är det mesta man vill att det ska vara. Kärlek är allt möjligt, om man inte är för försiktig.