- Sista kvällen i blommiga lakan
Ett billarm
en fågel
ett fyllo
eller ett barn
Jag vet inte vad det är som låter
klockan tolv utanför mitt fönster
i Novgorod, Rysslands äldsta stad
Det har till och med blivit mörkt
det händer inte så ofta här
i alla fall inte på våren
... och på kvällarna är det Satan själv som släcker gatlyktorna
Jag tror inte att jag vill åka hem
eller jo, det vill jag
men jag lämnar en liten smula
av mitt flackande hjärta här
Hos hunden man inte fick leka med
i klostret där man inte fick skratta
Hos munken som ritat vår buss i broschyren
och där vi inte fick märkas
... men det var fan vi som tände dem
bland bläckfisksallad och fiskgelé
och alla billiga cigaretter
i min förbjudna martini tonic och
i alla för ljusa nätter
Allting blir så fint med dig. Både i realtid och i beskrivningarna efteråt.
Å Hanna. det är poesidags snart känner jag.