Hanna

Jag kom hem

väggarna var röda

jag hittade inte någon

någonstans ingenting

men mina lungor ekade

efter hans andetag eller något

löjligt, ja

Jag frågade mig

går det bra eller

går det som vanligt

Jag vet inte, svarade jag

Han känns ju bra i mig

men han lyssnar inte

på mig

när jag pratar

När mamma var liten

sade hon att hon ville bli balettdansös

vem fan ville inte bli det

Hela världen skulle dansa balett

i någon slags vacker salongsberusning i skymningen och, ja

nu tar hon hand om människor som är döda

som om de behöver någons sympati

Men vad gör du

varför gör du inte så?

Men för att jag kan inte

mina händer lyder inte

Vadå lyder inte?

Det går inte! de domnar

Pratar vi om sex nu?

Nej, vi håller käften istället

När pappa var liten

ville han bli bonde på en gård som sin farfar

fast hans farfar drack tills han dog

efter kriget, ni vet, fick han inte sova inne

om han hade druckit rent för att försöka få sitt samvete att bli det

så han somnade under ett träd en natt med all världens promille

och vaknade aldrig igen

Jag brukade kissa där när jag var liten

Du skulle möta mig med cykeln

jag hittade ju inte hem till dig

för det här var första gången

och jag har inget lokalsinne

Så jag parkerade cykeln vid

vad jag trodde var din parkering

och så helt plötsligt kom jag på

att du säkert bara jävlades och

nu stod du i ett fönster och skrattade

folk gör faktiskt sådant

Så jag tog min cykel igen och skulle

cykla nerför backen

men då kom du ut

fan vad du kom ut

När jag var liten

satt jag naken på en bokhylla

dinglandes med benen

och väntade på att bli kär

Mamma sa att kön skulle

ringla sig lång utanför min port

och jag trodde henne

för jag var liten och ville bara bli stor

Det behövs ingen kö
om bara du står utanför
för du spelar skivor som glänser i nätterna
och du säger att du ska
blåsa konstant liv tills du dör
Och att när du dör
så ska du flyga iväg i en såpbubbla
högt över Stockholmstaken en
augustikväll och sen ska du
spricka snabbt och plötsligt försvinna
mitt i en solfläck
Det är en syn att dö för
men det är kanske inte du

Ett billarm

en fågel

ett fyllo

eller ett barn

Jag vet inte vad det är som låter

klockan tolv utanför mitt fönster

i Novgorod, Rysslands äldsta stad

Det har till och med blivit mörkt

det händer inte så ofta här

i alla fall inte på våren

... och på kvällarna är det Satan själv som släcker gatlyktorna

Jag tror inte att jag vill åka hem

eller jo, det vill jag

men jag lämnar en liten smula

av mitt flackande hjärta här

Hos hunden man inte fick leka med

i klostret där man inte fick skratta

Hos munken som ritat vår buss i broschyren

och där vi inte fick märkas

... men det var fan vi som tände dem

bland bläckfisksallad och fiskgelé

och alla billiga cigaretter

i min förbjudna martini tonic och

i alla för ljusa nätter