- Själspiss men aldrig ensamhet
"Det var fan inte jag som pissade på hans själ"
men sanningen är
att man pissar på varandras
och det blir en tävling till slut
Fem miljoner kramar
och en kyss på kinden
var vad det blev
Fegare får man leta efter, jag vet
men modet finns där
i hans stora pupiller, jag lovar
för jag har sett det
och jag vet allt om händer som skakar
och hjärtan som vill
Så skål igen och för tusende gången,
för att våga fimpa en
nytänd cigarett för att bara få gå längs
disiga gator långt bort från vad som är hemma
med någon som en gång har varit
så jävla mycket
för nära
Det är för lätt att gå i bitar igen
och det är en konst att bara
glömma bort allt det där
om när man var femton år och blåögd
och allra helst ville ha just det
man om femton år
inser sig ha varit så jävla mycket över
Åh!
Du skriver bra!
jag ville säga att jag älskade sista stycken men insåg att jag älskar allt annat precis lika mycket. jag vill också skriva dikter.
blir glad och sådär varje gång jag läser det här, även fast det absolut inte är något att vara sådär skitsprudlande över. kanske är det för att det här bevisar att du är exakt en sån bra polare som jag alltid inbillar mig att du är. <3
love the web site lots of luck love to see more poems
