Hanna

Idag frös jag inte ens

för jag stod bara still

med min önskan

min vilja och

min kraft

 

Ändå skakade jag

i någon slags

euforisk men

dyster apati

 

Snöflingorna landar

i mitt hår och

jag önskar

att de vore

tankekraft

energi och initiativ

För att jag

behöver göra sådant

som jag inte vill göra

men borde lära mig

 

Jag tittar på noppriga halsdukar

Nordens mörkerblekta ansikten

och undrar om Gud verkligen vill

att vardagen ska vara

hopplös och ofrånkomlig slentrian

för då vill jag inte vara med

 

Rödvin börjar bli

vatten och

cigaretterna blir

frisk luft; våra

småfarliga dekadenta tidsfördriv

känns som

 

godnattsagor

 

och

 

varm mellanmjölk

 

Vad ska rädda

våra tonårshjärtan då?