Hanna

Det var alltid du
som tasslade omkring i mina tankar
och fnissade åt mina snedsteg
jag längtade faktiskt efter dig
 
Men hon bara fanns där en natt bland alla
med lockigt hår och höga platåer
och skrattade åt min ålder
det ena ledde till många andra
vi virvlade runt då,
hon finns kvar i mig nu
och jag vet inte om du får plats
 
Och visst, kanske hatar jag mig
men ännu mer hatar jag att ångra
jag är bara en lyckosökande
bland många
så sorgligt och förutsägbart
är det
 
Så ta din plats från henne om du kan,
om du verkligen vill ha den