Hanna

Vår

Luften var ett vibrerande töcken
av våra naiva andedräkter
medan äppelträden knoppades
undrade vi hur allt skulle vara
när alla löv och blommor
fallit ända ner till marken.
Framtiden var mer befriande
än någonsin
vi lovprisade den
och grät för de liv
vi visste skulle bli
våra förra.

Sommar

Alla slängde vi oss i gränslandet
mellan de största valen i våra liv
vi skrattade och sjöng
men när vi låg där,
under den döda timmen
väntade vi på
Den Stora Konsekvensen
Vi rullade runt i alla länder
rebelliska och uppsluppna
den här tiden
hör inte till någon epok, så
vi kan göra vad vi vill
och mörkret kommer kanske aldrig

Höst

Vi blir vänner med gatorna i stan
när vi jagar lyktorna
och dansar i skuggorna
när vi slösar bort våra bidrag
på saker som är förbjudna
ingen tid för nyttigt liv
det här är ungdumen
tändare och tändstickor,
eldsken i våra ögon
insikter om pojkar och äldre män
på försenade nattbussar

Vinter

Tumlar runt med ökända
klockan för sent på natten
hem till väns tomma lägenhet
och sova otåligt
dricka kryddigt té och
vandra hem i rent kokainväder
hur kallt som helst,
spelar ingen roll för vi brinner!
vi snubblar på de nötta gatstenarna
det är revolution,
och kompromiss
bland de förvirrade snöflingorna