Hanna

Och vet du! De kokar så jävla gott kaffe här och jag saknar inte ens dig när det regnar på ärren du brukade kyssa för jag stirrar liksom livet i vitögat och du fattas inte ens här! Jag pratar med min förvirrade barndomsvän om pengar, nagellack och människors moral och det är så skönt att kunna prata med någon utan spänning, utan att det slutar med vilsna tungor och giriga händer som det alltid gjorde när du och jag fick för oss att försöka diskutera, och kaffet alltså! Jag kanske sa det, men det är så jävla gott, och jag vet att jag sa detsamma när din pappa kokade kaffe åt oss för första gången den där eftermiddagen i mars, men det här kaffet är något helt annat alltså.