Hanna

Rysningen som for genom märgen
när du kramade om mig
hårt plötsligt bakifrån
 
Du sprang omkring i fängelset
hela dagen rastlös
jag såg bara fötter
Jag såg papper med uppgifter
och matteböcker som
slängdes på golvet av dig
Jag såg hur du aldrig satt still
och hur du kallade läraren för ett föråldrat arsle
och jag tänkte att din blick säkert var kvav för
rummet var för litet för tankar
som var större än små
 
Dagen var uppdelad i fragment
tills dina arga fötter utforskat varje hörn
av det kyliga men instängda
 
Och sen den där rysningen
som for genom min kalla ryggrad
när jag satt där själv
och du kom ur tystnaden 
tryckte dig tätt intill
Sekunden av skräck som dog
när jag inte bara såg fötter
jag kände hela dig
och dina armar om mig