Hanna

Sorgekurva

*

Vi sade upp kontakten idag

När jag stängde dörren efter mig kändes det som den där stunden när han gått

när Simone kom upp

när jag började gråta på sekunden

och trodde att det aldrig skulle ta slut

**

Att tro att kärlek var att komma överens om att han aldrig skulle behandla mig såhär var ett misstag

Jag är olycklig ända in

ändå in så att det fan ekar

***

Ringde och flippade idag

tolv minuter efter noter

Skvätte allt över Botaniske have

han förtjänade det kanske

Jag vet inte

men förmodligen garanterat

Jag ångrar det ändå nu 

är i kph men lyckas inte vara så glad efter några öl

Han bad om ursäkt för att han fattar fel beslut

för att han inte svarar

för att han skriker

Han ber alltid om ursäkt och det ska alltid bli annorlunda

som en jävla farsa som dricker

men det blir alltid samma smärta för mig

”Det är för att vi är olika människor” säger han 

Som om han har rätt att inte veta 

efter tre år 

vem jag är

Det är svårt att se den stora bilden 

att han aldrig gör rätt i förväg

alltid ber om ursäkt i efterhand

istället för att tänka 

”Han har ju sagt 

’jag är ledsen’"

för jag saknar väl honom

vill inte ha det såhär

Men jag har gjort allt för att lösa det 

till gränsen av ett upplösningstillstånd

Jag är en enda självutplåning nu

Han har sagt mycket och inte gjort något 

och det är det som smärtar nu

****

Ni vet den där känslan av att en ni levt med i tre år dumpar er för att den behöver vara själv och sen hittar en ny efter ett ”par" (låt oss använda uttrycket som han använder det) månader ni vet den känslan? Känslan av en till sömnlös natt på grund av någon som aldrig lärde sig att bry sig om något annat än sig själv?

Ni vet den där känslan av att ändå veta att han aldrig får knulla lika bra igen?

Aa den

*****