Hanna

Det är helt sjukt att jag kunde falla någonstans för dig

det är fan helt jävla sanslöst

Jag skäms nästan för att det tog så lång tid att inse

att det var fan helt jävla sanslöst sjukt att bli blind för någon

som var helt platt

helt hopplöst jävla 2D

Krossade pojkskärvor hit

och flickskärvor dit

men allvarligt talat

jag glittrar för fan åtminstone

Jag vet att det är fint att alla springer bort

över blomsterängar och de har

händer i händerna och

hjärtan hos varandra för

allt är ju fint när det är delat

till och med skam

Jag vet att alla som flyr

upp i rosa moln är

Guds fönsterexemplar för

de är fantastiska och de finns omkring mig

Jag vet att jag är glad för allas skull

till och med de som sakta krupit ut ur

hemligheter som hållits för länge

och jag vet att alla dansar på rosor och

jag tycker om att titta på

Att betrakta är det enda jag kan för

jag har inte hållit en riktig hand på länge

inte på ett sådant sätt som alla pratar om

Men det jag i alla fall kan göra

är att dingla med benen och

fortsätta andas lite tyngre än vanligt

Alla skrattar åt sig själva och varandra och

de är gräddglass- och sockersöta så

jag är faktiskt glad för allas skull

Helt sant faktiskt på riktigt jämt absolut

i alla fall någon gång

Varför är den här nya verkligheten ännu gråare, ännu mer som gamla smulor i sängen och ännu mer beslutsam om att sparka mig i magen? Jag tycker inte om att ställa frågor, så det kan lika gärna vara ett konstaterande.

Jag ser den här nya verkligheten som en vägg, förstår ni. En läxor prov försening förkylning vänner vardagsflykt fattigdom jobb samtal-vägg; den är tjockare än alla Berlinmurar och Kinesiska murar staplade på varandra. Och den bara står där som ett hån varje gång jag försöker låta en fot falla utanför sängkanten. Den är grå och tjock och kväljande kall, men verkligen inte på ett indie-att-dansa-med-fina-kjolar-och-ölglas-vid-sätt.

Det enda jag vet och kan är att gå in i den, tror jag, och banka huvudet i den, tror jag; för den står ju bara där.

"En mur är bara en bro på högkant", jaha.

Men en vägg då?

Jag tycker inte om att ställa frågor.

26.2 16.00

Män spelar basket ensamma

men alla tittar på oss

Cigaretter borde inte vara

dyra i Frankrike

och vadå artonårsgräns?

Vart du än går, akta hundbajset

och se fram emot din middag

Tidig pizza, kaffe och vin

snart känner man sig nog kanske

fin, ändå

26.2 21.30

Vinet börjar nog tala snart

och vi måste vallfärda till

ställen där vi hoppas att

alla vackra är gömda

utom vi förstås, för vi är här

För många liter

för mycket

för oss men bra ändå

för vi ser fram emot allt

27.2, 21.00

"Now you know what a french kiss is"

men det visste vi ju hela tiden!

Eiffeltornet är fint på långt håll

precis som fransmännen

på nära håll ser man bara

konstruktionen

Fanta och rose är en lögn

men allt annat är verklighet

en vacker och tyst sidogatssanning

Vi har sett fåglar i små burar

men vi

vi är nog friast i Paris

28.2

Jag vet att jag kommer att

tänka tillbaka

på en Oskuld som hade flickvän

och på en som inte hade så svårt namn

på en tunnhårig skojare med gitarr

och en som också hade ett namn,

omöjligt att komma ihåg

som bara tittade, jaha

jag är väl också en svår konstnärssjäl då

för jag tänker inte gå fram

Men så blev det ju ändå;

"They're a whole different universe"

"No they're not. It's the same."

I Paris är till och med sockret annorlunda

lite sötare, lite skörare

och musikerna är lite som socker

1.3 11.30

Halsont och, fan,

jag måste orka leva fullt ut

det har jag lovat mig själv och

alla andra

Nu har jag skrivit kort till

folk jag saknar, men inte

så mycket ändå

vi är ju kompletta här

Vi passar in och sticker ut

alla älskar oss

och vi älskar till och med oss själva

Om det finns något där uppe

kommer jag aldrig förlåta

det för att det är sista hela

dagen

idag

Halsont och, fan,

måste orka leva varje hjärtslag,

doft, korsning och cigarett

annars är det mig själv jag inte förlåter

1.3 21.20

Varför skakar man

fast man har druckit vin och

fast man ändå vill vara nära?

Tungan slår knut på sig själv

men det är lite spännande trots allt

Vi är kreativa

och går till samma ställe igen

bara för att vi vill dansa

och för att vi vet att vi

alltid är bäst där

2.3 05.20

Natas loves you

det gör alla

Kokain

han såg ut som Håkan

öl på hemmafestgolv

och världens vackraste män

med oss

i inrökta små lägenheter

Jag ska hit igen

med alla

det är bestämt

"Maybe we'll call you again"

"Please don't say maybe"

Nej, jag lovar på allt mitt samvete

vi ska rumla runt igen

för vi har aldrig träffat folk

som passar oss så bra

fast de känns så mycket bättre

Vi åker hem

men mitt hjärta blev

kvar på en lurvig matta

i det fulvackraste horområdet i världen