Hanna

Nu vet jag hur det låter när verkligheten rasar

Det låter som ängelvänlig knastersnö under hala skor och som

gälla klockor när spårvagnar mot alvik går det låter som

vibrationssignaler som inte fungerar för att det är för kallt som

sms som inte orkar skickas för att det är för sent på morgonen tidigt i livet

Det låter som förnekandet av allvar och det låter som moralpinnar om att

man måste skratta åt allting och om man inte orkar det är man bara inte

tillräckligt berusad men om du frågar mig hjälper inte ens det

Verklighetens rasande låter som myggor i huvudet och känns som sår

på hornhinnor och blåsor på fotsulor och saltströdda sår på fingertoppar

som bedövar känslan av lust inför det allra mesta

Och om den kanske skulle råka rasa för dig någon gång så kommer du nog

märka att det inte kommer zombies som äter din själ och dricker din halspulsåder

med sugrör och att solen inte kommer smälta dig till magma för du kommer bara

märka då att sällskap inte ens betyder någonting för det känns inte och att

verkligheten inte går att komma ihåg för den är mindre viktig så

du kan bara stå på en tröskel och beundra tapeten med din ensamhet

för att slippa konfrontera någonting som lever enligt definition

Du sa att man inte ska vara rädd

att det är onödigt att dö på knä

så jag brukar stå men de skakar

Du sa att modet kommer från hjärtat

men jag undrade vad hjärtat hade med

något att göra för jag kan

vilja vad som helst

men alla steg är så stora att

jag sällan orkar ta dem

Du vet att det är tungt det är

vinter snart vår du är

för sträng mot dig själv

Du har för höga krav man behöver

inte alltid vara modig

Man får vara rädd och jag

brukar sitta på knä eftersom

världen har en annan ton där

Kom ned till mig vettja för

jag orkar inte klättra upp

iallafall inte den artonde januari

Oberoende av hur jävla gott dina lakan doftar

skriker mina av ensamhet och ibland

funderar jag på

om uppoffrandet av självständighet

är värt det för att kanske

till slut få känna sig lite

älskad eller i alla fall ganska omtyckt

För att bara kunna veta att

du sviker aldrig pakten och bryter

aldrig banden helt för det

är inte sådant man brukar lyckas göra

Du ska minnas mig om tjugo år

och se allt framför dig som du då

bestämde dig för att aldrig glömma

Och så ska du tänka att fy fan vad skönt

att det är över hennes hjärta var för

jävla vilt eller så kommer du ihåg att

dina ögonfransar kittlade mig på magen

och att februarislask som man drunknade

i inte kändes så jävla jobbigt när jag gick

bredvid och att du kunde vara säker på att jag

ändå trots allt och gråt och kärlekens kadaver

skulle ligga bredvid dig när du vaknade

varenda jävla morgon och det var för

att hon var så jävla sällskapssjuk tänker

du tjugo år från nu när du

fortfarande kommer ihåg mig

Och jag vet att du vet att ilska kan äta

upp mig och att jag tror att hela samhället

är en konspiration och att jag kan

gråta på bussen och skratta för högt och

sådant men det skulle egentligen

inte spela någon större roll

så länge du också är ganska arg

I ett fragment av en dröm där det inte regnade blöt snö

och där solen sken oftare satt jag i en taxi

och i baksätet lyssnade vi på Bruce Springsteen

Chauffören frågade om vi hade 'that in Sweden' och

jag sa 'he's everywhere men

jag tycker inte om honom' det sista på svenska förstås

för chauffören kunde låtarna utantill

'Born in the USA' sjöng han men ingen av oss var det

kanske Bagdad eller något fast med bomber istället för

neonskyltar cowboyhattar drive-in

Born to run var nog i alla fall båda

när alla skuggor på svettiga lädersäten försökte

jaga ikapp oss i takt med solen

Smutsiga sårskorpor är så lätta att riva upp igen

det krävs inte ens mycket

Bara händer som man minns och som minns tillbaka

och blickar man kommer ihåg och vet varför man saknar

eller saknade förmodligen kanske vad vet jag

Men de som räddar mig från dansgolvsdöden

förtjänar någonting tillbaka

Jag spiller öl och slåss och sparkar män på smalbenen med mina höga platåer och jag sparkar så hårt jag kan och hoppas att deras pungkulor trillar av för att jag är så innerligt trött på att de tycker sig kunna ta sig friheter för jag vill inte ha dina jävla friheter och ingenting av dig i mig så sluta titta jag är trött på blicken som dryper av ohederlighet och trött på flickor som blir lurade av den och vi kan alltid alltid alltid säga att vi är medvetna och inte faller men ölstinkade sugmärken viskar alltid om något helt jävla annat säg mig hur det kommer sig för mitt nattklubbspussel saknar sanning och bitar