Hanna

 

Det sägs att han ska dö inatt

Han är en farfar en far och ett barnbarnsbarn

Jag undrar om det kommer kännas

som en tomhet i drömmen eller

som en flykting längs ryggraden

när han springer vidare och de

alla andra blir kvar och andas

fortfarande och hoppas

att allt de måste ta hand om

efteråt inte är för tungt

inte väger för mycket inte

tar för mycket plats inte

vanärar hans minne och då

får de tvätta alla glas och packa

ned pistolen från nattduksbordslådan

Ta över vedträn och förråd och

fotoalbum och låtsas att

det som spelar någon roll är

att han har det bättre nu men

det tror jag inte på för söner och

döttrar är alltid egoister

 

Jag tror att hans hjärta blir tyngst

för dem att bära och tänk att

ett hus med tjugo års ensamhet

ändå kommer vara så lättsålt

Och man vet ju inte men

det sägs att det händer inatt för

han är där när inget hjälper längre

I alla fall blir det sju sorters kakor

och närmaste familjen elfte eller

tolfte beror på jobb och allt

Jag hoppas att det snöar då

 

Nu är jag så trött

på att låtsas att allt

som är på låtsas

är på riktigt

för det är det inte och vi vet det

Så vi går runt krumelurerna av att vi bor långt ifrån varandra och helt enkelt låtsas tror och vet att vi inte känner varandra alls egentligen