- Solen har fläckar och jag har svarta hål
Jag minns han som alltid sörjde och hur han grät över det och över mig på bussen
tills jag lade huvudet i hans knä och vi sjöng
You are the fugitive but you don't know what you're running away from
och inga kilometrar i timmen på motorvägen kunde lugna honom bättre än jag
Jag minns han som alltid var ledsen över att jag skämdes och alltid ville prata om just det
medan jag inte ville prata om någonting annat än tv-program fast jag aldrig tittade på någonting utan honom
Och vi brukade skratta mycket tillsammans men i hans skratt fanns alltid en bitter illvilja i undertonen
eftersom han var för god för mig egentligen och det visste ju allihopa
Jag minns han som alltid drömde om Argentina med alla bananbåtar och allt vin och trots att vi knappt kunde peka ut det på kartan så sa vi att vi kanske kunde åka tillsammans för jag kanske kunde följa med från en strand till en annan och från en horisont till nästa och allt det sade vi på telefon i trappuppgången
tills jag sprang ifrån honom och sen ångrade mig och sen gjorde det igen
Jag minns han som alltid visade framfötterna och alltid vägrade viska för någon annans skull än själva tjusningens och hur det fascinerade mig
Och vi brydde oss ovanligt mycket om varandra han och jag
tills jag ljög för honom och låste in mig på toaletten
Det finns ganska mycket jag minns och jag minns som fan men jag undrar också
Jag undrar när jag tänker börja göra rätt för mig och sluta kväva allt som försöker växa med en blick som säger nej och ben som nästan går av hellre än tar sats och ett steg fram
Jag undrar när jag tänker börja göra rätt för mig och sluta kväva allt som försöker växa med en blick som säger nej och ben som nästan går av hellre än tar sats och ett steg fram
Kommentarer
Trackback
