Hanna

Hjärta rimmar med smärta och svärta

och klyschor är så patetiskt sanna

stora armmuskler hjälper bara

när man är långt borta

för hemma är nerver lika tunna som skratten

och ådrorna som nakna novembergrenar

I klassrum pratar vi om inre och yttre resor men

jag vill bara hoppa över stadstaken

och hamna i en frizon med fredlig ton

där ingen kräver någonting annat än

Jesu blod och eld till cancer som smakar vanilj

Och han är inte där och hon är inte där vi bara

slipper allas ryggar och blickar som

blickar nedåt vi bara

slipper all kall attityd och vintern och

istappsprat för det är på väg nu

jag känner det

Stadstaken ropar efter våra rastlösa fötter

som har fastnat i gamla intrampade

urtrampade skoskavande fotspår

bland månadsbidrag nationella prov dyra

klubbar och svarta hål grå hål och

portkoder utvecklingssamtal och MAXANTAL

PERSONER I EN JÄVLA HISS

när brydde sig någon sist

Klyschor och regler finns bara till

för att vi inte ska känna oss så

sanningsenligt meningslösa