- Konsekvens
Jag är allergisk,
mot söndagar och mot blått och mot allt möjligt
mina ögon kliar
jag tror jag måste gråta mig till sömns
Jag är allergisk,
mot vänlighet och allt vi säger men aldrig menar
mina skällsord lockar
jag tror jag måste skrika över en gräns
Jag är allergisk,
mot att inte kunna unna och inte kunna glädjas
min sympati klagar
jag tror jag måste älska världen inatt
Jag är allergisk,
mot att dina smekningar känns som stenar
mina timmar ekar
jag tror jag måste skynda
och hinna ifatt
FINT! gillar jättemycket "...mot att dina smekningar känns som stenar"
"Jag är allergisk,
mot söndagar och mot blått och mot allt möjligt
mina ögon kliar
jag tror jag måste gråta mig till sömns"
jag vet inte om jag ryser eller gråter eller så. men någonstans går det sönder. det är perfektion när vardag kan blandas med smärta sådär.