Hanna

Drömpoeten låg i gräset och tände en cigarill. Han skrattade åt molnet som såg ut som en idiot, kliade sig på benet och stoppade in cigarillen mellan sina rödvinsläppar. Hans tänder var våldtagna och vissna av hans förbannade, dekadenta liv men hans ögon såg allt som för sista gången. Myggbettet i hennes panna, till exempel, och hennes nakna bröst i det höga gräset. Han fasade inför dagen han inte längre kunde stirra förälskat på de ljusa, små håren på hennes bleka lår. Tänk att något så verkligt kan vara så vackert, tänkte Drömpoeten, och såg på idioten bland molnen som för sista gången.