Hanna

 
Om orden inte bestämt sig för att stanna över haven mellan oss,
utan istället landat som blygt mummel i din hand
skulle jag skriva till dig. 
Inte röda svalor med svåra ord, nej,
mina ord är enkla, om än lite förvirrade.
 
Glädjen har lagt sin tjocka glasyr över den här sommaren
och jag tror att du känner dig fri för första gången. 
Jag tackar gudarna och alla för det
för då vet jag att du orkar med vad som helst.
Och här kommer jag med krav och förpliktelser
fastän det är motsatsen till vad jag vill.
Vad jag vill är bara att dina ord om
drömmar på flykt når min mage och
att de kanske inte tar slut på en vecka eller två.
 
För jag går nöjt omkring i mina håliga, grå stövlar
och ler åt livets lugn och dess bastanta gång
Men kanske väntar jag, lite i smyg
på rödvinsfläckar på bröstet, rökhosta
och yrvakna nätter i för varma lägenheter.
Storstadens smutsigheter är förblindande rena
när kraven inte är lika höga
längre.