- Du var min armé

Du har börjat bli tam. Rebellen i dig skriker inte längre, hoppar inte runt, lever knappt. Jag vet inte om revolutionen viskar till någon ikväll men om den gör det, så är det inte till dig.

Du var den som var med mig när jag sa, att människor borde göra saker bara för att jävlas. För att de kan. För att göra det, det som alla andra vet att man inte ska göra. Bara för att skratta åt apatin, så skulle vi äta den som glasyr på våra karameller av provokation. Det var så mycket mer än det verkade på utsidan, det var inte det de trodde. Vi var inte dem de trodde. VI VAR NÅGONTING, innan du åt sockret ur händerna på dem istället för att gräva saltet underifrån dina naglar. Saltet av alla torkade glädjetårar av hånande skratt. Innan du började dansa efter deras taktpinne och slicka deras sår istället för våra, fast våra var tusen gånger fler.

Då var vi någonting. Innan du lät dig snärjas.

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0