- Tyvärr, ibland fortfarande

Vi ber alltid om ursäkt för att vi inte vet allt om varandra längre. Som om det är självklart att informationen borde överföras med någon slags telepati. Jag vet vem du var när vi nästan var nära att vara någonting, men vi formade ju varandra. Jag vet inte vem du är utan mig, men jag blir förvånad varje gång jag hör om det. Undrar du varför du inte vet vad jag tänker en tisdagsmorgon klockan nio på en kallsvettig tunnelbana? Jag ska berätta vad jag tänker på fast du inte vet. Jag tänker nämligen tyvärr på dig. Synd att vi inte känner varandra längre.


Kommentarer
Postat av: matilda

Å herregud, vad jag känner igen mig.

2010-12-06 @ 16:48:27
URL: http://matildaaljungkvist.blogg.se/
Postat av: Anna

<3 <3

2010-12-07 @ 13:07:05

Vad har du på hjärtat?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0